Föräldrarskap

Min fru är i åttonde månaden

Mindre än två månader kvar till barnet kommer! Som förstagångsförälder känns det hur skönt som helst att skaffa barn med någon som gått igenom detta äventyr två gånger förut. Jag trodde att det skulle bli mer nervöst ju närmare Oktober vi kom (barnet är beräknat att komma den 15:e Oktober), men nu känns det snarare som att jag blir mer lugn för varje dag som går. De första månaderna av graviditeten så funderade jag mycket på hur jag skulle lyckas undvika att:

  1. Tappa barnet
  2. Rulla på det i sömnen.

Frun har varje gång lugnat mig genom att påpeka att:

  1. Vi har 2 stycken hundar i bebisformat som jag ofta bär runt på och dessa har aldrig tappats (utom någon enstaka gång men då från låg höjd och för att dom krånglar något så ohemult).
  2. Att hon kommer se till att barnet aldrig någonsin kommer att ligga bredvid mig när jag sover (skönt).

Jag är numera lugn som en filbunke.

Vi har redan inhandlat det viktigaste. Spjälsäng check, barnvagn check. Jag tror även att kläderna vi redan handlat kommer att räcka i minst ett år. Det är en mäktig känsla att gå runt i butiker och liksom ”förstyla” ett barn som inte ens finns ännu.

Det känns verkligen som att detta kommer att gå bra, det är ju klart att man har sina funderingar och farhågor. Först och främst vill jag att mitt barn och min fru ska må bra. Frugan gick på graviditetspenning härom dagen. Detta var ett ord som jag aldrig hört innan hon förklarade det för mig. I grunden så handlar det om att kvinnan får betald ledighet av staten som tack för att hon valt att bidra till befolkningsökningen som på sikt förhoppningsvis ska generera mera pengar till det svenska samhället. Jag antar att det finns en del teknikaliteter som jag inte satt mig in i kring detta men det var i alla fall vad jag förstod av saken.

I frugans fall var det dock mycket välkommet med ledigheten då hon lider ganska illa av denna graviditet. I hennes egna ord så är det tydligen en ”jävla” skillnad på att vara gravid vid 20 års ålder och att vara det vid 34. Det är värkar i rygg och mage och ben och en väldans massa åååh:anden och aaah:anden och jag kan inte mer än att försöka lida med henne, erbjuda massage och alvedon och godis och känna mig smått otillräcklig. Sommaren har varit extra tuff på grund utav den osedvanliga hettan så en del semesterplaner har fått ställas in och en del utflykter har fått göras med frun kvar hemma. Men snart, snart är väntan, och lidandet och planerandet och alla förberedelser över. två månader är ingenting, det är som en vindpust.

Förresten så har vi en sak kvar att göra innan förlossningen. Tydligen ska man skriva ett förlossningsbrev där man lägger upp hur man vill ha det när det väl är dags. Det har vi inte gjort ännu. Känns som att det är hög tid att börja med detta. Vi har i alla fall börjat fila på en förlossningsplaylist. Tydligen så får man spela sin egen musik vid förlossningen! Det måste vara hysteriskt vissa gånger att vara förlossningspersonal när t.ex dödsmetallparet kommer in till förlossningen och barnet blir förlöst till den gamla Decapitated dängan ”suffer the children” eller dylikt scenario.

Om ni vill kolla in våran playlist ”sista timmarna” som kommer att spelas vid förlossningen så kan ni göra det här: Länk till ”sista timmarna” på Spotify. Det är garanterat fritt från dödsmetall.

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *