Föräldrarskap

30 dagar kvar till BF

Nu är vi nära, det är nu 30 dagar kvar till min dotters beräknade födelsedag. En månad är ju ingen tid alls.

Frugan är helt inställd på att graviditeten kommer att gå över tiden, båda de tidigare graviditeterna gick över drygt två veckor. Dock så säger hon ofta att denna graviditet är väldigt annorlunda (hon använder uttrycket ”så mycket jävligare”) mot de tidigare så jag tänker att slutspurten säkert kan vara annorlunda den med. Hur som helst så längtar jag nu, tänker på barnet hela tiden.

Allt bör dessutom vara fixat nu inför barnets ankomst, vi har satt ihop spjälsäng och kollat hur man ska sätta fast babyskyddet i bilen, vagnen har monterats och ställts in och härom dagen när jag kom hem från jobbet så var frun i full färd med att montera ihop en garderob som vi inhandlat för att få plats med alla barnkläder. Det var en speciell känsla att se garderoben fylld med mitt barns kläder, det var helt klart mäktigt.

Pappologi

Jag tog mig nyligen för att läsa en ”pappabok”. Jag har alltid varit lite skeptisk till nyttan med dessa då jag alltid antagit att det är lite som en föräldrarbok ”light”. Stereotypen av pappans roll i familjekonstellationen är ju trots allt att han får mer beröm för att göra mindre än mamman.

Boken hette ”Pappologi: handbok för pappor från produktionssex till vab” skriven av Manne Forssberg.

Den var lättläst men något undermålig när det kom till ren fakta gällande graviditet och spädbarn. Detta var dock knappast bokens syfte då den byggde på iakttagelser från författaren själv och andra män genom intervjuer inströsslade genom hela boken.

Boken var käck och ganska lustig och författaren redogjorde för sina egna erfarenheter hela vägen från att han fått reda på graviditeten till inskolning av barnet i förskola.

Aha-upplevelserna jag hade hoppats på uteblev dock och det jag tog med mig efter att ha läst boken var nog mest att jag inte ska söka nyckeln till ett bra föräldraskap i böcker. Som inspiration till att skaffa barn kan den nog dock fungera väldigt bra då författarens sprudlande glädje över sitt eget föräldraskap var högst påtaglig.

När infinner sig kärleken?

Det fanns dock en fråga som boken tog upp som jag själv har funderat på en del. Är kärleken till sitt eget barn något som infinner sig ögonblickligen eller är den något som växer fram med tiden? Nyfödda barn brukar ju ha en färg som skiftar mellan grått och lila och ser på det hela taget ganska oaptitliga ut. Kan man älska ett grålila skrikande kolli som man aldrig träffat förut? Jag hoppas att jag kan göra det men inser samtidigt att all tidigare kärlek i mitt liv har sprungit ur processer.

Det är inte så att jag är orolig för att jag inte skulle älska mitt eget barn, det vet jag att jag kommer göra. Snarare så funderar jag på om detta skulle kunna vara en ny form av kärlek som skiljer sig från allt jag tidigare upplevt, när jag tänker på mitt barn så känns det som kärlek redan nu, även fast vi ännu inte träffats. Samtidigt så säger den logiska delen av hjärnan att denna kärlek är en illusion.

Kanske, kanske är jag nu nära det som föräldrar talar om när de beskriver en ovillkorlig kärlek som inte går att uppleva innan man själv är förälder. Jag hoppas att så är fallet, det vore häftigt.

1 reaktion på ”30 dagar kvar till BF

  1. Ovillkorlig kärlek, väldigt stort… intressanta frågor kring hur kärleken till barnet utvecklas. Snart är det dags, då kommer frågan besvaras!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *