Föräldrarskap

Välkommen till världen Leah

Leah Franka Eriksdotter Bärlund kom till världen den 22:a Oktober 2018.

Min dotter är äntligen här och det känns precis så fantastiskt som jag hade hoppats. Hon är helt perfekt på alla sätt. Hon är frisk och kry och precis som en baby ska vara.

Det hela började klockan två på natten den 22:a, min fru Veronica väckte mig och berättade att vattnet precis hade gått. Ingen av oss kunde sova så vi gick upp och drack kaffe mitt i natten och väntade på värkarna. Någon gång efter klockan fyra kom den första värken men de var i början så milda och det var så långt mellan dem så frun var orolig att vi skulle bli kvar hemma hela dagen.

Vid halv nio gick Veronica för att vila och kvart över nio ropade hon på mig att värkarna plötsligt blivit tätare. Sedan gick allt mycket snabbt.

Vi lastade in oss i bilen och åkte mot Helsingborgs lasarett, under resan dit så kom värkarna tätare och tätare , det hela var väldigt stressande men jag tänkte hela tiden på att jag måste hålla mig så lugn som möjligt så att inte Veronica blir stressad. Då kanske värkarna blir ännu tätare tänkte jag, när jag tänker nyktert på det så antar jag att det inte är så men det kändes så just då.

På sjukhuset

Vi anlände till sjukhusets parkering klockan kvart i tio, jag stannade till precis vid utgången så att frun skulle slippa gå så långt och körde sedan tillbaka och hittade en plats, jag sprang till biljettautomaten, köpte en biljett, vände mig om och fick se att min fru stod och kramade en sjuksköterska utanför entrén. Jag förstod först ingenting men sprang dit och insåg att värkarna nu var så täta och intensiva så att hon inte kunde gå.

En bår rullades ut och hon lades på den, sedan togs vi till förlossningsavdelningen där vi blev tillvisade ett förlossningsrum. Jag satt bredvid min fru och höll henne i handen medan en barnmorska undersökte henne. Barnmorskan kom fram till att det inte riktigt var dags ännu, hon lämnade oss i rummet med instruktioner om att ringa efter henne om värkarna blev mer intensiva.

Tiden efter detta kändes otroligt lång, jag kan i efterhand konstatera att vi hann vara själva i en halvtimma men det kändes som en evighet. Frun led och jag kunde inte göra något för att underlätta för henne. Hon pratade knappt på grund av sina plågor. Som att hon hade gått in i sig själv. Jag satt och höll henne i handen, stilla, tyst, adrenalinpåslag på 100%.

Tillslut sa frun att jag måste ringa efter barnmorskan igen. Hon kom in och konstaterade efter sin undersökning att det nu var väldigt nära. Hon frågade om Veronica ville ta en dusch för att lätta på smärtan (vilket jag tyckte var konstigt om det nu var så nära födseln) men Veronica fullkomligen skrek ut ”jag vill ha lustgas”. Det fick hon och jag märkte direkt att det underlättade mycket med smärtan, från att krampaktigt ha hållit fast mig i handen så mjuknade nu hennes grepp avsevärt, hon slappnade märkbart av.

Förlossningen

Själva förlossningen gick så snabbt och var så intensiv att jag, när jag tänker tillbaka, har svårt att minnas alla detaljer.

En ny barnmorska och en undersköterska kom in. Barnmorskan började guida Veronica igenom krystvärkarna. Hon var väldigt ung men lugn, pedagogisk och otroligt proffsig. Hon pratade hela tiden med Veronica, instruerade henne att krysta genom vissa värkar, slappna av genom vissa och ta lustgas emellan.

Mot slutet så sa hon flera gånger, bra, fint, hon ser jättefin ut, som att hon kunde se babyn, varje gång hon sade så så trodde jag att den var ute men det var den ju inte. Nu hade ju barnmorskan en lite bättre insyn än mig så jag vet inte vad hon kommenterade. Jag ansträngde mig hela tiden för att titta överallt förutom min frus sköte, jag känner att jag har en bild av det som kanske skulle bli något naggad i kanten av vad som nu pågick där nere.

Frun sade flera gånger på slutet att hon inte ville detta mer, hon ville sluta nu. Detta kändes som något av en omöjlighet, som att vi skulle bryta hela förlossningen där och då, klä på oss och åka hem igen. Det var så overkligt att jag inte kunde hjälpa att skratta till. Det var nog lustgasen som talade, vi fortskred hur som helst.

Första dagen på mitt nya liv

Helt plötsligt, från en sekund till nästa utan att jag märkt av att det hade hänt så lade de upp bebisen på min frus bröst. Jag blev stum i någon sekund, kunde inte riktigt förstå vad som hade hänt. Sedan brast det för mig. Jag grät, frun grät, vår dotter grät, inte ett öga var torrt. Känslan var så stor att det kändes läskigt. Det kändes inte overkligt som jag hade trott att det skulle göra. Snarare kändes det som den mest verkliga stunden jag någonsin upplevt. Min dotter fanns plötsligt. Allt var plötsligt klarare än innan. Hon var född, jag pånyttfödd som en ny version av mig själv. En version med en viktigare uppgift. Att skydda henne mot allt ont, ta hand om henne och ge henne möjligheten att bli en fin, bra, stark och lycklig människa.

En av de första bilderna någonsin på min dotter Leah, här tillsammans med sin mor.

Jag fick klippa navelsträngen, de kontrollerade så att allt såg bra ut med Leah, det gjorde det. Förlossningen tog totalt c.a. en och en halv timma och gick så bra att vi fick åka hem sex timmar efter det.

Leah Franka Eriksdotter Bärlund kom till världen den 22:a Oktober 2018. Den första dagen i hennes liv och den största dagen i mitt eget.

2 reaktioner på ”Välkommen till världen Leah

  1. Bästa finaste ni..Återigen stort grattis❤️Erik bästa Erik..! Finns inga ord när jag läser din text här, när Finaste Leah fick se sin fina mamma och pappa för första gångenJag tror att hon är super nöjdHon får säkert ditt ordförråd, mammas förstånd❤️Jätte gulligt flickebarnKram från mig

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *